Flickorna i Havanna (och Anders)

I Havanna lyckades vi (tack vare Anna Celanders utomordentliga spanska) leta oss fram till ett Casa particulare; dar man hyr ett rum hemma hos en Kubansk familj. Familjen far betala en manadsavgift for att ha tillstand att hyra ut. Regleringen kring hur manga och vem som far bo sahar ar manga och kontrolleras standigt av polisen. Vi fick bo i en egen lagenhet (och var vardinna bodde i nagot som inte kan anses vara mer an en kladdsrubb eller vindsforrad. Hogst!), med tre rum och kok. Vi misstanker dock att denna uthyrning har skett med dubbel bokforing. (Helena registrerades i en svart anteckningsbok vid sidan av.)

Vi har utforskat Havanna i fyra dagar och kan nog vara eniga om att det var karlek vid forsta ogonkastet. Det finns en laid-back atmosfar trots stor fattigdom och brist pa varor. Folk sitter pa gatorna och spelar schack och roker stora cigarrer, det myllrar av liv.

Celander halsar att hon lever och annu inte blivit bortrovad av en kubansk yngling. Dock ar hon och Anders inte lika rutinerade som oss andra, vi har lart oss den harda vagen, pa det har med sol och solskyddsfaktor vilket har resulterat i tva roda kroppar.

Efter fyra kulturella dagar i Havanna ar vi nu pa andra kusten, mot det Karibiska havet, i en stad som heter Trinidad. Det ar som att befinna sig i Sverige pa 20-talet med obrukbara gator, hast och vagn och barn som leker med cykelhjul. Vi bor hemma hos Alicia, en fet kubanska som lagar god mat. Hon har dock utnamnt Anders till sin "mogna mango" som hon "bara vantar pa att satta tanderna i".

Veckans lardom:
De coola kubanska killarna kommer inte fram till de tjejer de vill dansa salsa med utan star vid sidan om dansgolvet och pekar till sig dem. Eventuellt lockar med sma lockrop ocksa. Svenskar som vi ar fattar vi ingenting.

Veckans modespaning: vitt ar hett. Garna helvitt, alltsa linnebyxor, vit troja med glitterdetaljer, vita solglasogon och vitt hatt till det. Pa bade tjejer och killar ska tillaggas.

Puss och kram!